Skolverkets beskrivning av kränkningar och mobbning
Kränkande behandling innebär att ett barn eller elevs värdighet kränks. Har kränkningen samband med någon av diskrimineringsgrunderna kallas det trakasserier.
Den vanligaste typen av kränkningar är att uppleva sig oskyldigt anklagad eller att andra elever visar sitt avståndstagande genom att retas, viska och skämta. Att bli slagen eller knuffad är också en kränkning. Inget barn eller elev ska bli kränkt och förskolan eller skolan har skyldighet att agera när det sker.
Mobbning
Förr talade man oftare om mobbning, men det begreppet används inte längre i skollagen. Mobbning är en form av kränkande behandling eller trakasserier som innebär en upprepad negativ handling när någon eller några medvetet och med avsikt tillfogar eller försöker tillfoga en annan skada eller obehag. Enligt en studie av Skolverket är ungefär 6-7 procent av eleverna i åk 4-9 utsatta för mobbning. För de flesta är situationen förbättrad inom ett halvår. Men 1,5 procent av eleverna är utsatta för mobbning under ett år eller längre. Dessa elevers situation måste uppmärksammas och förbättras.
Kränkningar från lärare och annan personal
Det förekommer att elever upplever sig kränkta av sina lärare. Ofta handlar det om att de känner sig orättvist behandlade. Ungefär 40 procent av anmälningarna till Barn- och elevombudet handlar om att personalen kränkt en elev. Det är vanligare att äldre elever än yngre är utsatta för kränkningar och mobbning från vuxna. Det är förbjudet för alla som arbetar inom förskolor och skolor att kränka barn och elever. Huvudmannen bör se till att det finns särskilda rutiner för att utreda, dokumentera och åtgärda när en personal är misstänkt. För att undvika lojalitetskonflikter är det lämpligt att en överordnad chef håller i utredningen.
Utreda och åtgärda
När en kränkning sker är förskolan och skolan skyldig att utreda och vidta åtgärder samt säkerställa att det inte sker igen.
Se också Mobbning/Styrdokument.