Peter Paul Heinemann, läkare och radiodoktor, gav 1972 ut Mobbning. Gruppvåld bland barn och vuxna som har kommit ut i rad nya utgåvor. Han valde ordet mobbning för det förtryck han såg ske mellan barn, ungdomar och vuxna. Hans bok står sig väl idag som en insiktsfull och engagerande kartläggning av en rad belysande fall. Boken skärper uppmärksamheten på mobbningens olika former och på vilken roll gruppens dynamik spelar. Han knyter mobbningsbeteende till rasism.
Dan Olweus, som är psykolog och forskare, kom 1973 med Hackkycklingar och översittare, Forskning om skolmobbning. Han har sedan 1970-talet haft en särställning i Norden som forskare och specialist på mobbning och hans synsätt på mobbning har haft stort genomslag. 1992 kom Mobbning i skolan. Vad vi vet och vad vi kan göra. För Rädda Barnen skrev han 1999 en handledning för föräldrar Mobbning bland barn och ungdomar. Huvudprinciperna för att skapa en god social skolmiljö är varma och engagerade vuxna, fasta gränser mot oacceptabelt beteende, konsekvent användning av icke-fysiska och icke-fientliga negativa konsekvenser (sanktioner) vid regelbrott, vuxna fungerar som auktoriteter i vissa hänseenden. I åtgärderna ingår en undersökning med frågeformulär, studiedag mot mobbning, bättre system med rastvakter, pedagogiska samtalsgrupper och samordningsgrupp. I klasserna ska man ha regler mot mobbning, regelbundna klassmöten och klassföräldramöten. Olweus anser att föräldrarna ovillkorligen måste tas med i arbetet mot mobbning. Allvarliga samtal ska föras enskilt med mobbare, mobboffer och föräldrar till de inblandade. Åtgärdprogram ska göras för mobbarna och följas upp.
Anatol Pikas företräder en grupporienterad syn och har som pedagog utvecklat en modell för hur mobbning kan bemötas och hanteras – Gemensamt bekymmer-metoden (1999) med underrubrik Handbok för ett paradigmskifte i behandling av skolmobbning. Grunden är att destruktiva handlingar i klassrummet har negativa konsekvenser för såväl mobbare som mobbad och för passiva åskådare. Situationen förvärras om någon straffas d.v.s. ”om de vuxna mobbar mobbaren”.
Pikas modell är uppbyggd i fem faser som leds av vuxen ”mobbningsterapeut”. 1. Enskilda samtal med de misstänkta mobbarna. 2. Enskilt samtal med den mobbade. 3. Förberedande gruppmöte med mobbarna. 4. Möte med offret och mobbarna. 5. Kontroll av resultatet. I fas 1 är målet att mobbningen ska upphöra genom överenskommelse och slutresultatet ska kunna betecknas som vinna-vinna-lösning, d.v.s. att samtliga parter känner sig nöjda med vad man uppnått.
Referenser
Heinemann, Peter-Paul (1972). Mobbning: gruppvåld bland barn och vuxna. Stockholm: Natur och Kultur.
Olweus, Dan (1973). Hackkycklingar och översittare: Forskning om skolmobbning. Stockholm: Almqvist & Wicksell.
Olweus, Dan (1992). Mobbning i skolan: Vad vi vet och vad vi kan göra. Stockholm: Almqvist & Wicksell.
Olweus, Dan (1999). Mobbning bland barn och ungdomar. Stockholm: Rädda Barnen.
Pikas, Anatol (1987). Så bekämpar vi MOBBNING i skolan. Uppsala: AMA Dataservice.
Pikas, Anatol (1999). Gemensamt bekymmer-metoden: Handbok för ett paradigmskifte i behandling av skolmobbning. Uppsala: AMA Dataservice