Galtungs konflikttriangel – ABC-teorin
Galtungs välkända konflikttriangel beskriver konflikters struktur och dynamik. Den hänför sig till såväl mikro- som makronivån. Den utgår från människors sätt att tänka, känna och handla och är tillämpbar både på individer och grupper i interaktion. Gruppdynamik förstärker ytterligare skeendet.
Konfliktens tre komponenter är attityd, beteende och konfliktens innehåll. På engelska blir det A, B, C där A står för attitude/assumptions (attityd/antaganden), B för behaviour (beteende) och C för conflict content/contradiction (konfliktinnehåll/det oförenliga). De här komponenterna är placerade i var sitt hörn på en triangel:
Den manifesta sidan av konflikten är beteendet (B). Det kan observeras. Under detta finns konfliktens innehåll (C), liksom attityder och antaganden som rör den (A). Det som A och C representerar kan vara mer eller mindre fördolt för aktörerna, men medvetenhet kan utvecklas genom inre och yttre dialog. Härigenom kan förståelse för den andre/de andra komma att öka.
Triangeln har utvecklats något sedan den först uppträdde i en uppmärksammad artikel (Galtung, 1978). Galtungs förklaring av triangeln hjälper oss att se mönstret av ömsesidig förstärkning som leder till upptrappning av konflikten. En uppåtgående spiral kan starta vid vilket hörn som helst, säger han. Parterna kan upptäcka att deras mål är oförenliga och att de står i vägen för varandra. Det är konfliktinnehållet (C). De kommer då att känna sig frustrerade, och det leder till aggressivitet, som är en attityd (A) som leder till aggressivt beteende (B). Någonting som den ena parten äger kan förstöras, t o m med flit. Den andra parten reagerar fientligt. Detta ger upphov till nya konflikter som adderas till den första.
Upptrappningen kan också starta i beteendehörnet genom att någon gör något som den andra tolkar som avsiktligt negativt – och reagerar med fientlighet, vilket den första parten besvarar på samma sätt. Så börjar en upptrappande spiral.
Spiralen kan också ta sin början i attitydhörnet, med en negativ attityd som kan ha överförts genom ideologi eller tradition (obs den upplevda historiens betydelse!). För att rättfärdiga sin negativa attityd kommer aktören att söka – och finna – en konflikt, någon oförrätt eller hot utifrån. Dennes attityd kommer att ge upphov till ett negativt beteende som i sin tur kommer att läggas till och öka konfliktinnehållet. Problemet med projektioner och syndabockar hör hit.
Galtung säger uttryckligen att hans triangel fungerar på alla nivåer: mellan individer, grupper och nationer. Psykologin bakom konflikter är mycket lika på mikro- och makronivå.
Emellertid kan upptrappningen fås att upphöra. Galtung (1978) betonar att konflikttriangeln ger oss ledtrådar till hur konflikter kan hanteras. Eftersom en konflikt kan starta i vilket hörn som helst kan den också stoppas från vilket av hörnen som helst. Han skiljer mellan konfliktkontroll, som indikerar ansträngningar att reglera attityder eller beteenden, och konfliktlösning som visar på ansträngningar att lösa de underliggande problemen.
Man kan närma sig konflikttriangeln vid beteendehörnet och föreskriva ickevåldsbeteende i olika situationer, säger han. En kombination av attityd och beteende skulle komma nära Gandhis inställning: att arbeta med sina attityder och kontrollera sitt beteende och därvid minnas att medlen ska vara förenliga med målet (Galtung, 1978, 1992).
Även Burton skiljer mellan kortsiktig reglering (“settlement”) av konflikter och konfliktlösning (“conflict resolution”) som kräver analys av problemen för att nå resultat som står sig långsiktigt. Underliggande behov behöver tillgodoses. (Se också SKOLA/Konflikthantering/Konfliktkartan: vinna-vinna och /Ickevåldsligt språk.)
Referenser
Se nederst på sidan!
Lederachs aktörsperspektiv – att identifiera nyckelaktörer
John Paul Lederach, professor em. i sociologi och konfliktstudier vid the Mennonite University, Harrisonburg, Virginia, USA, har i kapitlet Identifying Key Actors in Conflict Situations 6.1: Levels of Leadership i Peace-building. A Field Guide (2001) lagt fram vad som kommit att kallas aktörsperspektivet.
Men hans teori är äldre än så. Under ett 30-tal år har Lederach, vid sidan av sin undervisning, arbetat med medling, konfliktomvandling (conflict transformation) och försoning över hela världen. Hans pyramid har blivit lika välkänd som Galtungs ABC-triangel och ingår numera i det internationella fredsbyggartänkandet – åtminstone där fredsrörelsen tillåts medverka.
Lederach har, skriver han, funnit det meningsfullt att tänka på ledarskapet i en konfliktdrabbad befolkning i form av en pyramid. Ett sådant analytiskt perspektiv förser oss med en uppsättning linser för att fokusera på ett specifikt problem, eller ta ställning till och inbördes relatera en serie föreställningar. För ögonblicket använder vi linserna för att få en överblick av hur en hel berörd befolkning i en situation av intern väpnad konflikt i dag representeras av ledare och andra aktörer, liksom av vilka roller de spelar i sin hantering av situationen. Pyramiden tillåter oss, säger han, att placera basen för detta ledarskap i tre huvudkategorier: toppnivå, mellannivå och gräsrotsnivå.
Pyramiden kan också, i förenklade termer, visa befolkningens antal på de olika nivåerna. Toppnivån, eller toppledarskapet, representerar mycket få, kanske bara en handfull toppaktörer. Pyramidens gräsrotsbas omfattar det största antalet människor, de som representerar befolkningen i stort. Till vänster i pyramiden finns de olika ledartyperna och de sektorer de representerar. Till höger finns de konfliktomvandlande aktiviteter som ledarna på varje nivå har möjlighet att företa sig.
| AKTÖRER | SÄTT ATT BYGGA FRED | |
| Nivå 1 Toppledarskap | Fokus: förhandling på hög nivå | |
| Militära/politiska/religiösa ledare, väl synliga |
Närmaste mål: vapenstillestånd Leds av väl synlig, ensam medlare |
|
| Nivå 2 Mellanledarskap Respekterade i sina sektorer: Etniska/religiösa ledare Akademiker/intellektuella Humanitära ledare (NGO) |
Problemlösande workshops Träning i konfliktlösning Fredskommittéer Väl insatta grupper |
|
| Nivå 3 Gräsrotsledarskap Lokala ledare. Ledare för inhemska folkrörelser/NGO Kommunala ledare Sjukvårdsmyndigheter Flyktingförläggningschefer |
Lokala fredskommittéer Gräsrotsutbildning Fördomsreduktion Psykosocialt arbete med traumabearbetning |
|
| Exhibit 6.1-1 Actors and Approaches to Peacebuilding (Lederach, 2001). |
I mitten finns i originalet en pyramid – den får vi tyvärr inte in här.
I det därpå följande avsnittet av kapitlet beskriver Lederach de olika aktörernas möjligheter:
Att närma sig fredsbyggande
Toppledarskapets roll, ofta spelad av en eller ett par personer, beskrivs kortfattat ha som mål att komma till förhandlingsbordet, få sätta agendan, nå snabbt resultat – uppifrån och ner.
Ledarna på mellannivå kan bidra till att ta upp psykologiska dimensioner, utveckla skicklighet i alternativ konflikthantering; de kan genom sina kontakter och nätverk över olika grupp-gränser ”skapa en relations- och kapacitetsinriktad infrastruktur för en hållbar fredsprocess”.
Att börja nerifrån (a bottom-up approach) innebär diskussioner och överenskommelser vid lokala fredskonferenser, samtal där olika berörda grupper möts och lyssnar på varandra, och lokala överenskommelser. Här ger Lederach goda exempel från bl a Somalia, där ledare från stridande grupper förts samman, och Mozambique.
Lederach menar att alla nivåerna behövs, men måste samverka. Fredsbyggande måste ske både horisontellt och vertikalt. Bara så kan en konflikt omvandlas (transformeras) till utveckling för alla berörda och för hela samhället. Därför föredrar han att tala om ”conflict transformation” i stället för ”conflict resolution” som han ser som ett statiskt begrepp.
Lederach har tidigare (1999) talat om att vi i dag har tre luckor i fredsbyggandet som hindrar oss från att nå en hållbar fred: insikt om gruppers ömsesidiga beroende av varandra, om behovet av rättvisa och av en tydlig struktur i fredsprocessen. För varje ”lucka” lämnar han konkreta förslag till hur de kan fyllas och ger framgångsrika exempel.
Aktörsperspektivet har länge varit grundläggande för det internationella folkrörelsearbetet med fredsbyggande och våldsförebyggande konflikthantering i kris-och konfliktområden, liksom i utbildningen för dem som arbetar med detta före, under och efter konflikt. Inom FN har man numera tagit det till sig på hög nivå – men tillämpningen dröjer eftersom insikten ännu inte nått fram till medlemsländernas ledarskikt. I sitt medlingsuppdrag för Syrien har Staffan de Mistura åtminstone lyckats tillsätta ett konsultativt råd bestående av ledande kvinnor i de olika grupperna, den kanske första tillämpningen av FN-resolution 1325 om kvinnors medverkan i fredsbyggandet.
Aktörsperspektiv i praktiken
De exempel Lederach ger skulle i dag kunna utökas med Tunisien. Även om problemen där ännu är stora så är det ganska precis efter Lederachs modell man arbetat (för detta fick man år 2015 Nobels fredspris) och ännu arbetar. De tre fredspristagarna leder en grupp för samverkan för fredsbyggande och utveckling mellan arbetsgivarna, facken och organisationen för mänskliga rättigheter. Man arbetar både nerifrån bland gräsrötterna, på mellannivån med samverkan inför det sista steget: gemensam påverkan av det politiska ledarskiktet. Kanske har man därför nått längre än något annat land i Mellanöstern.
Ett svenskt exempel på hur aktörsperspektivet har använts i utbildning av utbildare i våldsförebyggande konflikthantering är projektet ”Samarbete om utbildning och kapacitetsutveckling i kris- och konfliktområden”. Det hade sin upprinnelse i det nätverk som bildades efter svenska insatser till stöd för kampen mot Apartheid i Sydafrika. Läxan därifrån var: tänk om vi hade förberett oss tillsammans innan vi åkte ner! Så bildades nätverket Forum för fredstjänst (senare Forum för fred och utveckling). Det kom under 1990-talet och några år framåt att bestå av ett 50-tal svenska freds- bistånds- och humanitära organisationer, och bedrev en omfattande utbildningsverksamhet, ofta i samverkan med olika myndigheter. Ett resultat av dessa kontakter är häftet (58 sidor) Samverkan i kris och konflikt. Ett utbildningsinstrument (2002). I projektgruppen ingick representanter för Försvarshögskolan, Kristna Fredsrörelsen, Försvarsmakten, Liv&Fredinstitutet, Rikspolisstyrelsen, SWEDINT och ÖCB. Senare deltog också representanter för Forum Syd, Räddningsverket, Sveriges Kristna råd och UD. Här kan vi bara ge en kort presentation av innehållet.
Aktörsperspektivet är lika användbart i fredligt utvecklingsarbete.
Referenser
Galtung, Johan (1978). Conflict as a way of life. Peace and Social Structure: Essays in peace research. Vol. 3. (s 484-507). Köpenhamn: Christian Ejlers.
Galtung, Johan (1992). The way is the goal: Gandhi today. Ahmedabad, India: Gujarat Vidyapith Peace Research Centre.
Galtung, Johan (1996). Peace by peaceful means: Peace and conflict, development and civilization. London: Sage.
Lederach, John Paul (1995). Preparing for Peace: Conflict Transformation Across Cultures. New York: Syracuse University Press.
Lederach, Paul (1997). Building Peace. Sustainable Reconciliation in Divided Societies. Washington D.C.: United States Institute of Peace Press.
Lederach, John Paul (1999). The Challenge of the 21st Century: Justpeace. In People building Peace. 35 Inspiring Stories from Around the World. Utrecht: European Centre for Conflict Prevention.
Lederach, John Paul (2001). Identifying Key Actors in Conflict Situations 6.1: Levels of Leadership. In Reychler, Luc och Paffenholz, Thania (Eds.). Peace-building. A Field Guide. New York och London: Lynne Rienner Publishers.
Lederach, John Paul (2003). The Little Book of Conflict Transformation. Good Books.
Projektet ”Samarbete om utbildning och kapacitetsutveckling i kris- och konfliktområden” (2002). Samverkan i kris och konflikt: Ett utbildningsinstrument. Stockholm: Svenska UNICEF, Rabén och Sjögren Bokförlag AB.