Teater och drama är den konstform som tydligast speglar och bearbetar mänskliga konflikter. Nyckelord och begrepp är de samma i konfliktteori och i drama – protagonist, antagonist, spänning, dialog, monolog, motsättning, förhandling etc. Dramaturgins klassiska kurva beskriver oftast samma typ av förlopp som Galtungs konflikttrappa med uppkomsten av en motsättning mellan parter, upptrappning med påslag av känslor och destruktivt beteende samt nedtrappning i motsatt riktning och en eller annan form av lösning av konflikten. Både drama och träning i konflikthantering och medling laborerar med vardagsverklighet och med alternativ verklighet, som speglar verkligheten men inte är identisk med den. Genom att återberätta och iscensätta allmängiltiga konflikter blir konfliktdrivande behov och orsaker klargjorda.
I drama liksom i verkliga konflikter handlar det om hur spänningar mellan parter hanteras och löses upp. Att växla mellan protagonistens, antagonistens och tredje parts (den utomståendes) perspektiv ökar förutsättningarna för förståelse. Bearbetning och reflektion av upplevelserna ger möjlighet till lärande och insikter.
Som inledning sammanfattas Mia Marie Sternudds dramapedagogiska forskning byggd kring fyra perspektiv på dramapedagogik och deras demokratiaspekter med relevans för skolans fredsundervisning. Därefter följer en introduktion till den schweiziske forskaren Guggenbühls mytodramaprojekt (där Sverige ingår) samt några exempel på dramarelaterad forskning av Anatole Pikas och Karin Utas Carlsson.
Under separat meny presenteras det internationella forskningsprojektet DRACON, som 1994 initierades i Sverige av Mats Friberg vid Institutionen för arbetsvetenskap i Göteborg och Margret Lepp som då var forskarstuderande. Moderprojektet redovisat i Bridging the Fields of Drama and Conflict Management. Empowering students to handle conflicts through schoolbased programmes genomfördes 1995-2005 av fyra team i Australien, Malaysia och Sverige.
En ny internationell lärobok Researching Conflict, Drama and Learning. The International DRACON Project har 2019 getts ut av Springers förlag. Forskningsprojektet har i bokform fått en mer läsarvänlig utformning och kompletteras med ett kapitel om spåren av DRACON efter 2005. Se meny DRACON INTERNATIONAL!
Mia Marie F. Sternudd disputerade 2000 på en avhandling med titeln Dramapedagogik som demokratisk fostran. Fyra dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner.
Hon urskiljer och definierar fyra olika perspektiv på dramapedagogik och fokuserar på den demokratiska potentialen i de fyra perspektiven. Den infallsvinkeln har beröring med skolornas fredsarbete.
- Konstpedagogiskt perspektiv – i allmänhet med inriktning på teaterproduktion.
- Personlighetsutvecklande perspektiv som också rymmer gruppdynamiskt kunnande och som bl a kan sägas omfatta rollspelsteori m.m., det vill säga tekniker som är direkt användbara i fredsarbete..
- Kritiskt frigörande perspektiv handlar om en samhällsorienterad inriktning och metod. Forumteater är perspektivets främsta företrädare.
- Holistiskt lärande perspektiv – med lärare-i-roll som särdrag i en dramametodik i första hand för skolan.
1. Teater
Med det konstpedagogiska perspektivet avser Mia Marie Sternudd arbete med teater. En teaterföreställning som arbetas fram av en klass eller med elever från flera klasser kan bidra till att skapa sammanhållning och vi-känsla. I teaterarbetet måste allas insatser samordnas och många typer av kunskaper och intressen tas tillvara.
All teater handlar på ett eller annat sätt om konfliktlösning. När teaterföreställningen byggs upp från elevernas egna idéer, via improvisationer till en fastlagd berättelse finns stora möjligheter att ha fokus på konflikthantering av små och stora vardagskonflikter och att knyta lärande om konflikter till teaterarbetet.
2. Rollspel
Den demokratiska potentialen i det personlighetsutvecklande perspektivet beskrivs av Sternudd som att deltagarna ”erövrar verktyg för att förstå sig själv i relation till andra, och dynamiska processer på individ-, grupp- och samhällsnivå.” Olika former av rollspel kan sägas vara det centrala verktyget för att undersöka relationer, kommunikationsmönster, gruppdynamik och maktförhållanden.
Rollspel kan användas på många sätt och i många olika pedagogiska sammanhang. Rollspel kan genomföras av två personer i en scen som belyser en problemställning för en publik. Rollspel kan användas i handledning av lärare för att undersöka vilket förhållningssätt som främjar nedtrappning av en konflikt mellan elev och lärare. Rollspel kan spelas parallellt i grupper av elever och handla om hur man ska få två grupper med olika åsikter att bli vänner.
Dynamisk pedagogik – Korda
Dan Lipschütz har varit en annan i Norden betydelsefull inspiratör för utveckling av skapande metoder inom ´det personlighetsutvecklande perspektivet´. Efter en period i USA med teaterarbete bl.a. på fängelse blev han under några år på 60-talet chef för Vår Teater – barn- och ungdomsteaterverksamheten i Stockholm. När hans radikala idéer väckte motstånd bland barnteaterledarna, valde han att bygga upp en ledarutbildning utanför institutionsramarna – Korda-institutet. I dynamisk pedagogik förenas skapande moment i bild, rörelse och drama med djupgående moment av reflektion kring personliga upplevelser. Dynamisk pedagogik syftar till mänskligt växande, utveckling av samspelet mellan människor och ett medvetet ledarskap. Lipschütz bok Dynamisk pedagogik från 1971 finns i nyutgåva – se https://korda.se/ Där återfinns också C-uppsatsen Att använda Dynamisk pedagogik för att bearbeta konflikter av Nicklas Lundberg.
Socio- och psykodrama
Psykodrama, sociodrama och sociometri utvecklades av läkaren J.L. Moreno i Wien på 1910- och 20-talen. Han arbetade bland annat i flyktingläger för att förhindra konflikter mellan grupper med oförenliga uppfattningar. Metoderna fördes av honom till USA i samband med nazisternas maktövertagande och fick spridning i världen från Morenos utbildningscenter Beacon utanför New York. Rollspel har rötter i Morenos arbete och teknikerna har anammats och anpassats av många efterföljare.
I psykodrama är enskilda deltagares upplevelser grunden för iscensättning och bearbetning. I sociodrama ligger tyngdpunkten på sociala relationer och strukturella förutsättningar. Till skillnad mot pedagogiska rollspel där problematik generaliseras, handlar psyko- och sociodrama om enskilda deltagares konkreta erfarenheter i familj, vänkrets, arbetsplats eller organisation. Rollbyte är den centrala tekniken. Genom intervjuer av protagonisten (huvudaktören) i roll presenteras andra för protagonisten viktiga personer, så att övriga deltagare kan få roller (vara s.k. hjälpjag) i protagonistens drama. Det är en verkningsfull men krävande metodik, som förutsätter flerårig ledarutbildning till psykodramaregissör.
Se http://psykodramaakademin.se och psykodrama.nu
3. Forumteater och forumspel
Augusto Boal (1931-2009) inspirerades i sitt teaterarbete av Paolo Freires alfabetiseringskampanjer. Han ville som regissör för Arenateatern i Sao Paulo i Brasilien få publiken involverad i de pjäser om aktuella samhällsproblem som man turnerade med. Han arbetade därför med en slags diskussionsteater.
Boal kände till hur J.L. Moreno använde sig av rollbyte i psykodrama. Ur den erfarenheten av tekniken med rollbyte utvecklade han ett system för hur publiken tillsammans med aktörerna kan undersöka och pröva lösningar av konflikter. En grundläggande princip i forumteater är att förtryckaren aldrig får bytas ut. Det är de förtryckta som ska ”befria sig”, d.v.s. finna nya sätt att hävda sina rättigheter, visa mod och stå på sig. I forumteater finns alltid en joker – en spelledare – som ansvarar för kontakten mellan publik och aktörer. Boal myntade också begreppet spectactor, d.v.s. åskådaren som aktör.
Forumteater står både för den specifika metoden för konfliktbearbetning i samspel mellan åskådare och aktörer men också för ett helt pedagogiskt system för hur man ger folket tillgång till förmågan att uttrycka sig och förändra samhällsförtryck (De förtrycktas teater, 1979). Augusto Boal var verksam i många länder. Han har personligen betytt mycket för att Theatre of the Oppressed idag utövas i ett 60-tal länder i världen och används i de mest skiftande sammanhang.
Att Augusto Boals filosofi och metodik idag har en grundmurad position i Sverige beror i hög grad på Katrin Byréus’ mångåriga utvecklingsarbete inom skolan och genom den fortbildning av lärare och andra yrkeskategorier som hon bedrivit (och bedriver). I sin bok Du har huvudrollen i ditt liv (rev. 2010 s 13) skriver hon att Forumteaterns mål är
- att förvandla åskådaren till aktiv medskapare – huvudrollsinnehavare
- att ge människor möjlighet att träna sig inför verkligheten
- att bryta inre och yttre förtryck
Byréus kallar sin metodiska kombination av värderingsövningar och forummetodik för forumspel. Det markerar en tydlig pedagogisk och mindre teatral och publik inriktning. Forumspel har i allmänhet inte någon utomstående publik utan alla i en undervisningssituation blir medskapare både som aktörer och publik. Byréus’ bedömning är att mer än 100 000 lärare, socialarbetare, dramapedagoger och fritidsledare har nåtts av utbildning i forumspel.
Katrin Byréus’ kurser annonseras regelbundet på denna hemsidas KALENDARIUM och givetvis också på hennes egen sida byreus.com.
Forumteaterföreningen i Sverige www.forumteater.se bidrar till att sprida kunskap och medvetenhet om metoden.
4. Processdrama
Det holistiskt lärande perspektivet förknippas främst med pionjärerna Dorothy Heathcote och Gavin Bolton i England. Metoden har utvecklats av en lång rad pedagoger och benämns idag oftast processdrama. Den demokratiska potentialen enligt Sternudd består av att deltagarna ”erövrar verktyg för att förstå den universella, mänskliga meningen bakom problem av naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och humanistisk art”. En central teknik är lärare-i-roll och vanligt är också en struktur med ett antal scener som vinklar in på en problematik från olika håll – något som gör processdrama lämpligt för att undersöka olika parters uppfattning av konflikter. Arbetsformen kräver dock mycket av sin utövare, varför den lämpar sig för lärare med dramautbildning eller i samarbete med dramapedagog.
Lisa Henriksson besökte Dorothy Heathcote första gången 1978 och förmedlar på ett inspirerande sätt sina erfarenheter i Lära i lek och drama (1987). Eva Hallgren disputerade 2018 på avhandlingen Ledtrådar till estetiskt engagemang i processdrama – en djuplodande analys av det lärande som främjas av samspel i fiktiva roller.
Varje perspektiv kan hänföras till internationella och nationella företrädare som har haft betydelse för utvecklingen av dramapedagogik under det senaste århundradet som t.ex.
– Winnifred Ward och Elsa Olenius (konstpedagogiskt perspektiv)
– J.L. Moreno och Dan Lipschütz (personlighetsutvecklande perspektiv)
– Augusto Boal och Katrin Byréus (kritiskt frigörande perspektiv)
– Dorothy Heathcote, Gavin Bolton och Lisa Henriksson samt Eva Hallgren (holistiskt lärande perspektiv).
Mia Marie Sternudd använder begreppet agering som samlingsbegrepp för innehållet i samtliga perspektiv och förklarar agering som
- en dramatisk verksamhet där människan själv eller något som representerar en aktör, i möte med andra försöker levandegöra något som inte finns i det aktuella ögonblicket. Det är en verksamhet som sker med stöd av en pedagog.
- Teorier om verkligheten blir fyllda av mänskligt liv som deltagarna upplever i ageringen, och den analys som deltagarna gör kan omfatta både gemensamma upplevelser, erfarenheter, tankar, känslor och tidigare kunskap. Det föreligger ett demokratiskt förhållningssätt som präglas av att deltagarna är delaktiga i arbetsprocessens utformande, att deltagarnas erfarenheter är en viktig del i arbetets innehåll, att deltagarna är konstnärligt skapande i arbetsprocessen och att individerna erövrar olika verktyg för att undersöka och förstå olika perspektiv utifrån hur människor talar, tänker, känner, upplever och uttrycker sig i olika situationer (Sternudd 2000).
Några andra exempel
I samarbete med den schweiziska psykologen Allan Guggenbühl har ett flerårigt forskningsprojekt bedrivits i Sverige med Mytodrama. Det vänder sig till problemklasser inom grundskolan och involverar såväl lärare som föräldrar i arbetet. Programmet omfattar fyra tillfällen med vissa tidsintervall och syftar till att få en vändning mot ett positivt gruppklimat. Problematiken i klassen ringas in utan att någon görs till syndabock. Eleverna lär känna varandra på nya sätt genom lekar och övningar och presenteras för en tillspetsad och hemsk berättelse/myt utan slut. Det blir elevernas uppgift att dramatisera eller måla konfliktens lösning.
Anatol Pikas (1998), som inriktat sitt arbete på forskning om gruppvåld/mobbning, har utvecklat metoder för att utbilda elever och lärare i medling. Han kallar sina metoder Gemensamt Bekymmer-metoden (GBM) och Alla kan bli medlare (AKBM). I träningen ingår videoinspelning av medlingsspel byggda på de konflikter som eleverna redovisat i uppsatser. Pikas har fokus på vinna/vinna-lösningar via skytteldiplomati och medling. Hans utgångspunkt är att man endast får kortsiktiga lösningar om man möter mobbarna med domare-kung-attityd. För långsiktig lösning krävs att alla parter blir opartiskt bemötta och själva medverkar till lösning (se SKOLA/Mobbning/Historik). Trots att Pikas varit aktiv för att utveckla antimobbningsarbetet i skolorna sedan slutet av 60-talet, har hans metoder begränsad spridning. En förklaring kan vara att alltför få lärare har kunskap om medling. Många lärarstuderande kritiserar sin utbildning och anser att de är dåligt förberedda på att handskas med konflikter och mobbning.
Lärarhögskolan i Malmö har en särställning, när det gäller utveckling av fredsundervisning. Professor Åke Bjerstedts engagemang och stödjande insatser har resulterat i flera avhandlingar (se FORSKNING/Fredspedagogik). En av dem är Karin Utas Carlsson, vars avhandling Violence prevention and conflict resolution ger en rad exempel på hur dramapedagogik kan användas för freds- och konfliktundervisning. Lära leva samman av Utas Carlsson är avhandlingen på svenska vidareutvecklad med fler konkreta förslag på hur man kan använda olika dramametoder i skolans arbete för att utveckla konstruktiv konflikthantering. Tillsammans med Anette Rosenberg Kimblad förmedlar Utas Carlsson handfast praktiskt kunnande varvat med konfliktteori i boken Hantera konflikter och förebygg våld. Boken riktar sig till personal i skola och fritidshem.
Referenser och lästips
Berglind, Hans (red.) (1998). Skapande ögonblick – psykodrama och sociodrama. Stockholm: Cura.
Boal, Augusto (1979). De förtrycktas teater. Södertälje: Gidlunds.
Bolton, Gavin (2009) Drama för lärande och insikt. Om dramapedagogik i teori och praktik. Göteborg: Daidalos.
Byréus, Katrin (1990, 2001). Du har huvudrollen i ditt liv. Om forumspel som pedagogisk metod för frigörelse och förändring. Stockholm: Liber.
Guggenbühl, Allan (1998, 2000). Våldets kusliga fascination. Stockholm: Natur och kultur.
Guggbenbühl, Allan, Katrin Hersberger, Tanja Rom & Petra Boström (2006). Helping schools in crisis. A scientific evaluation of the Mythodramaic intervention approach in Swiss and Swedish schools. Zürich: IKM.
Hallgren, Eva (2018) Ledtrådar till estetiskt engagemang i processdrama. Samspel i roll i en fiktiv verksamhet. Stockholms Universitet.
Henriksson, Lisa (1987) Lära i lek och drama. Sthlm: Natur och Kultur.
Lipschütz, Dan (1971) Dynamisk pedagogik. Synpunkter på skapande verksamhet samt samspel och samarbete i grupp. ALMA-serien W & W.
Moreno, J.L. (1947, 2010). The Theatre of Spontaneity. 2010 Edition. The Northwest Psychodrama Association. U.K.
Pikas, Anatole (1998). Gemensamt bekymmer-metoden. Handbok för ett paradigmskifte i behandling av skolmobbning. Uppsala: AMA dataservice.
Sternudd, Mia Marie F. (2000). Dramapedagogik som demokratisk fostran. Fyra dramapedagogiska perspektiv – dramapedagogik i fyra läroplaner. Uppsala universitet.
Utas Carlsson, Karin (1999). Violence prevention and conflict resolution. A study of Peace Education in Grades 4-6. Department of Educational Psychological Research. Malmö School of Education.
Utas Carlsson, Karin (2001). Lära leva samman. Undervisning i konflikthantering. Teori och praktik. Jonstorp: KSA.
Utas Carlsson, Karin & Rosenberg Kimblad, Anette (2011). Hantera konflikter och förebygg våld. Förhållningssätt i skola och fritidshem. Jonstorp: KSA.
Österlind, E. (2011). Forum Play – A Swedish mixture for consciousness and change. In S. Schonmann (Ed.): Key Concepts in Theatre/Drama Education. Rotterdam: SENSE Publishers.
.