Fredspedagogik – Lära för Fred

Först måste vi slå fast att vi är begränsade till att hålla oss inom vårt eget språkområde och engelska. Så t ex har vi inte tillgång till vad som publicerats på tyska. Dock, med tanke på Åke Bjerstedts omfattande forskning, författarskap och globala kontakter, har vi en referenslista som kan kallas om inte global så något åt det hållet.

Fredspedagogik är ett stort område och vi måste göra ett högst begränsat och personligt urval. Med tiden kan vi komma att komplettera området betydligt.

Åke Bjerstedt, fredspedagogikens guldålder i Sverige

Åke Bjerstedt (1930-2013) utnämndes till professor vid Lärarutbildningen i Malmö 1962. 1974 kom UNESCOs rekommendationer för undervisningens internationalisering, samarbete och fred. Bjerstedt samlade runt sig forskarstuderande som intresserade sig för freds- och framtidsfrågor. Han höll i åratal varje vecka seminarier och inspirerade många av oss, något som resulterade i ett stort antal avhandlingar och mängder av rapporter. Själv var han oerhört produktiv; skrev hundratals böcker, artiklar och konferensrapporter. Han skrev bibliografier över pedagogisk forskning från 1969 till långt efter sin pensionering 1995. Från -70-talet handlade de om freds- och framtidsfrågor. Rapporter gavs ut i olika serier: Pedagogisk-psykologiska problem, Pedagogiska hjälpmedel (praktisk inriktning såsom lektionsförslag), Pedagogisk dokumentation, Peace Education Miniprints, Peace Education Reports m fl.

Han var 1990-1994 “executive secretary” i Peace Education Commission, PEC, som är en del av IPRA, International Peace Research Association, och var sannolikt mer känd utomlands än i Sverige.

Under 1970- och -80-talen samarbetade Bjerstedt med Bengt Thelin, undervisningsråd och byråchef i dåvarande Skolöverstyrelsen. 1985 utkom Lära för fred: Några reflektioner kring fredsorienterade aktiviteter i skolan – behov, problem och möjligheter (Bjerstedt), på uppdrag av Skolöverstyrelsen. Detta var en tid då myndigheten – under Thelin – var engagerad i fredsundervisningen, som en period kallades ”undervisning för internationell förståelse” eller förkortat ”undervisningens internationalisering”. (Se SKOLA/Fredsundervisning.)

Det ökade intresset gällde för övrigt även övriga Norden. 1980-talet var det decennium då fredsrörelsen växte sig stark under hotet av kärnvapen som utplacerades i Europa. Typiskt var att man intresserade sig för de globala överlevnadsfrågorna och hur barnen upplevde kärnvapenhotet. I Australien bildades Conflict Resolution Network (CRN) som gav ut Everyone Can Win (Cornelius & Faire, orig. 1989), en klassisk kursbok i konfliktlösning. I USA gav Educators for Social Responsibility (ESR) ut en lärarhandledning som kom att bli inspirationskälla för en av Bjerstedts doktorander, Utas Carlsson (1999).

I Lära för fred kapitel 5, s 34-41 (1985) skriver Bjerstedt att mycket få försök i engelsk- och tyskspråkig litteratur hade gjorts att beskriva delmål för fredsundervisning och han ger förslag på en rad mål för undervisning i ”fredsberedskap”, ”världsmedborgaransvar” och ”jämställdhetsattityder”. Några delmål för en fredsorienterad undervisning. (Dock har vi valt att endast ta med de 9 områdena, utan underavdelningar, i denna länk.)

Han drar sig inte för att ta ställning. Eleverna skulle få ”viss kunskap om ‘våldets spiral‘ – att våld föder motvåld, att indirekt förtryck lätt leder till våldsreaktioner osv”. Här följer ett axplock av förslagen: ”Eleven bör ha förvärvat kunskaper och insikter som innebär förståelse för främmande kulturer och folk liksom förståelse för det inbördes beroendet på rymdskeppet Jorden”. Ett annat exempel är: ”Eleven bör ha förvärvat ett värdeperspektiv som innebär att ‘jämlikhet‘ och ‘rättvis fördelning‘ ses som handlingsstyrande ideal” . I jämförelse med den mängd specificerade förslag Bjerstedt ger här – 34 stycken fördelade i 9 områden – är dagens målbeskrivningar i Lärarutbildningens Lärarprogram ganska försiktiga, även om dessa år 2011 har specificerats långt utöver vad som tidigare varit fallet. (Se SKOLA/Fredsundervisning/lärarutbildning.)

Bjerstedt ledde 1990-1995 en rad studier som fick paraplybeteckningen ”Fredsberedskap”. Skriften Utveckla fredsberedskap: Mål, metoder, svårigheter och möjligheter i fredsrelaterad fostran och undervisning beskriver projektgruppens utgångspunkter och erfarenheter i sammanfattande form och hänvisar till rapporter och småtryck (Bjerstedt, 1996). Redan i en rapport 1988 ger Bjerstedt en beskrivning av projektet och presenterar en lista över ett 60-tal rapporter och skrifter som publicerats och fanns på Lärarhögskolan i Malmö.

Genom att skriva denna rapport till medlemmarna i PEC hoppades Bjerstedt, skriver han, få kontakt med liknande projekt i andra länder. Här finner vi också material från forskare i andra länder: Jensen, J.P och Øberg, J. (Danmark), Magnusdottir , K. (Island) och Reardon, B.A. (USA) och Wahlström, R. (Finland) men huvudsakligen är det arbeten från Bjerstedts egen institution. Förarbetet var således grundligt och man ser här Bjerstedts starka förankring i internationell forskning inom området. I Education for peace: Ten voices (Bjerstedt, 1991) intervjuar Bjerstedt inom projektet tio experter från USA. Här finner vi bland andra Elise Boulding, Herbert Kelman, Linda Lantieri och Betty Reardon.

Internationellt

Här väljer vi att exemplifiera fredspedagogiken med Birgit Brock-Utne, Elise Boulding och Betty Reardon. Kompletteringar av texterna finns i form av länkar.

Birgit Brock-Utne, pedagogprofessor från Oslo, också känd som fredsaktivist och feminist, har skrivit Educating for peace: A feminist perspective (1985). Hon beskriver kvinnor som offer både för strukturellt och direkt våld. Hon talar både om mikro- och makronivån. Sålunda föreligger ett samband genom att kvinnor är förtryckta på alla nivåer.

Brock-Utne definierar fredsundervisning som en social process där lika rättigheter för alla, oberoende av färg, kön, klass och tro, praktiseras och makten delas lika mellan alla i samhället. Den innefattar också att lära färdigheter i ickevåldslig konfliktlösning samt respekt för mänskliga rättigheter (1985, s 72-73).

Hon skriver att en utbildning som befordrar tävlan, erövring, aggression och våld är en utbildning för krig och att man inte kan bedriva fredsundervisning utan att skilja mellan pojkar och flickor och män (fäder) och kvinnor (mödrar). För att förändra samhället måste man se den förhärskande sexismen och militarismen.

Elise Boulding, nordamerikansk professor i sociologi är känd speciellt för sitt arbete att med hjälp av fantasi och skaparkraft frammana ”positiva verkligheter”. FN:s generalförsamling beslöt 1982 att proklamera 1986 som det Internationella fredsåret för att främja freden på grundval av FN-stadgan. Den svenska regeringen beslöt att tillsätta en fredsdelegation med ledamöter från fredsrörelser och andra organisationer för att stimulera folkrörelser, myndigheter och andra offentliga organ att ta initiativ.

Ett antal skrifter gavs ut. Däribland Från vision till verklighet av Elise Boulding (31 sidor, 1986). Ur denna har vi hämtat en beskrivning av hur Boulding arbetade i dagslånga workshops där deltagarna fick föreställa sig ett samhällsproblem: hur det ser ut nu (exemplet var taget 1982) – och hur det ser ut om 30 år . I framtidsvisionen såg de problemet löst och därefter arbetade de sig från 2012 bakåt i tiden till 1982. Deltagarna arbetade individuellt och i grupp, ritade och berättade.

För att få full effekt, skriver Boulding, bör seminariegrupperna fortsätta att träffas för att förbättra sina mål för samhällsutvecklingen och för att påverkas i hur de handlar i nuet. Hennes egen vision är att många grupper från många nationer arbetar tillsammans i visionärt skapande under lång tid. Då ”skulle åtminstone all världens traditioner och visdom i all sin rikhaltighet kunna sättas in i kampen mot det planetariska våldet.” (1986, s 28.)

Betty Reardon. I USA genomfördes 1984-85 ett projekt där exempel på fredsundervisning för olika åldersgrupper samlades in och sammanställdes av fredspedagogen Betty Reardon i Educating for Social Responsibility. Inom Bjerstedts grupp gavs det ut en liten skrift vilken refererade till exempel valda för att kunna användas i svenska skolor [Utas Carlsson, (ref.) 1991]. Ur denna hämtas planer för fredsundervisning för olika åldersgrupper.

Undervisningsprogram i USA. Ett tidigt program var Teaching Students to be Peacemakers (TSP) som vid universitetet i Minnesota sedan mitten av 1960-talet tränat lärare och studenter i konstruktiv konflikthantering. Det riktade sig till barn från förskolan till gymnasiet och till vuxna och administratörer. Ämnet infördes på schemat. Även andra omfattande program har fått stor spridning. Richard Bodine och Donna Crawford (1998) beskrev och utvärderade en rad undervisningsprogram. Två av dessa ansåg de vara lyckade exempel: Illinois Institute for Dispute Resolution (IIDR) och Resolving Conflict Creatively Program (RCCP). Det förra behandlade sex områden:

Att skapa ett positivt ”fredligt” klimat. Ansvar och samarbete var grundstenarna.
Konfliktkunskap. Konflikters orsaker och natur. Psykologiska behov en väsentlig orsak till konflikter.
Att förstå fred och hur fred byggs. Principer för konfliktlösning anses som fredsskapande.
Medling.
Förhandling som definieras som konfliktlösning mellan två parter som inte får hjälp utifrån. De lär sig uttrycka sina behov, fokusera på underliggande behov samt skapa möjliga lösningar till fördel för båda parter.
Problemlösning i grupp.

Resolving Conflict Creatively Program är det program som översattes i Åke Bjerstedts team (se referenser nedan!). Det startade 1985 genom samarbete mellan Linda Lantieri vid New York Board of Education och Tom Roderick vid ESR (Educators for Social Responsibility) i New York.
(Detta avsnitt är hämtat ur Utas Carlsson: Lära leva samman, 2001.)

∗∗∗

Referenser

Ankarstrand-Lindström, Gunnel. (Sept. 1994). Kreativ konfliktlösning för högstadiet. Amerikanskt original Lantieri Linda och Roderick, Tom. Översättning och bearbetning Ankarstrand Lindström, som också lagt in ett eget kapitel i slutet för att koppla konflikt/er/hantering lokalt och globalt. Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö. Serie: Pedagogiska hjälpmedel nr 50. Arbete i Bjerstedts team.

Ankarstrand-Lindström, Gunnel. (1992). ”Lång grynings färd mot dag?”: Internationalisering av undervisning (fredsundervisning). Utvärdering av och erfarenheter från skolförsök i åk 8 i Malmö. Licentiatavhandling. Handledare Bjerstedt. Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö. Serie: Pedagogisk-psykologiska problem, 0346-5004 ;570.

Bjerstedt, Åke (1985). Lära för fred: Några reflektioner kring fredsorienterade aktiviteter i skolan – behov, problem och möjligheter. Skolöverstyrelsen, Stockholm: Norstedts tryckeri.

Bjerstedt, Åke (1986). Lära för framtid: reflektioner och rekommendationer med anknytning till ”Framtidsberedskap som utbildningsmål”. Stockholm: Liberutbildningsförlag i samarbete med Skolöverstyrelsen.

Bjerstedt, Åke (1988). Contributions to ”Preparedness for Peace” through Schools. Department of Educational and Psychological Research, Malmö School of Education. Reprints and miniprints, no. 615.

Bjerstedt (Åke). (Jan. 1990). Education for global perspectives and non.violent relations: A selective bibliography. Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö. Serie Pedagogisk dokumentation, nr 100. Detta är ett exempel på Bjerstedts talrika bibliografier under åren.

Bjerstedt, Åke (red.) (1991). Eduction for peace: Ten voices from the United states. Department of Educational and Psychological Research, Malmö School of Education. Educational information and debate, no. 94.

Bjerstedt, Åke (red.) (1993). Peace education: Global perspectives. Malmö: Almqvist & Wiksell International. Författare till de olika kapitlen kommer från Nya Zeeland, Nordirland, Japan, USA, Australien, Sverige (Bengt Thelin) och Filippinerna. I del 2 samsas fyra kapitel: Rapport från en världsomfattande enkät till utbildningsministerier samt till medlemmar i PEC; ett kapitel där trettio experter från tjugotvåländer talar om situationen för fredsundervisning; kort meddelande från PEC samt i sista kapitlet en fjorton sidor lång bibliografi av Bjerstedt över doktorsavhandlingar relaterade till “eduction for peace and multicultural awareness.”

Bjerstedt, Åke (1996). Utveckla fredsberedskap: Mål, metoder, svårigheter och möjligheter i fredsrelaterad fostran och undervisning. Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö. Serie: Pedagogisk orientering och debatt nr 106.

Bjerstedt, Åke (Nov. 2002). Peace education and teacher training: Views expressed 1994-2002.
Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö. Serie: Peace education miniprints, no. 104. Ett tunt häfte som beskriver en enkätstudie som skickades till lärare och forskare i fredsundervisning huvudsakligen, medlemmar i Peace Education Committee (PEC). 75 enkätsvar från 1994 och 75 från 2002.

Bodine, Richard J. & Crawford, Donna K. (1998). The handbook of conflict resolution education: A guide to building quality programs in schools. National Institute for Dispute Resolution (NIDR). San Francisco, CA: Jossey-Bass.

Boulding, Elise (1986). Från vision till verklighet; Ett nordamerikanskt perspektiv. Fredsårsdelegationens skriftserie nr 2. Stockholm.

Bremberg, Sven (2013). Livskunskap: Ett folkhälsoperspektiv. I Utas Carlsson, Nordén & Sevéus (red.). Livskunskap för livskvalitet (s 106-117). Stockholm: Sevéus, Stiftelsen Ekskäret & Forum livskunskap.

Brock-Utne, Birgit (1985). Educating for peace: A feminist perspective. University of Oslo: Pergamon Press.

Cornelius, Helena & Faire, Shoshana (orig. 1989). Everyone can win: How to resolve conflict. East Roseville, NSW, Australien: Simon & Schuster. www.crnhq. Här finns bl a Konfliktkartan. Boken har under lång tid använts som kursbok i Australien och tryckts om ett otal gånger. Tyvärr har boken inte översatts till svenska.

Gislason, Björn & Löwenborg, Lars (2013). Skolan och känslorna: Livskunskap för lärare. I Utas Carlsson, Nordén & Sevéus (red.). Livskunskap för livskvalitet (s 150-161). Stockholm: Sevéus, Stiftelsen Ekskäret & Forum livskunskap.

Hakvoort, Ilse & Friberg, Birgitta (2016). Konflikthantering i professionellt lärarskap. Malmö:Gleerups Utbildning AB

Harvey, Sh., T. & Evans, I. M (2012). Warming the emotional climate of the primary school classroom. Wellington, Nya Zeeland: Dunmore Publishing.

Hattie, John (2008). Visible learning: A Synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. Oxon, UK: Routledge.

Lantieri, Linda & Patti, Janet (1996). Waging peace in our schools. Boston, MA: Beacon Press.

Levin, Ben (2008, 2010). How to change 5 000 schools:A practical and positive approach for leading change at every level. Harvey Education Press.

Nilsson, Ingela (2015). Nationalism i fredens tjänst: Svenska skolornas fredsförening, fredsfostran och historieundervisning1919-1939. Doktorsavhandling. Umeå: Umeå universitet, Institutionen för idé- och samhällsstudier.

Sundbaum, Bengt (2013). Hur ska skolan nå värdegrundsmålen? I Utas Carlsson, Nordén & Sevéus (red.). Livskunskap för livskvalitet (s 78-90). Stockholm: Sevéus, Stiftelsen Ekskäret & Forum livskunskap.

Thelin, Bengt (1985). Fredsundervisning. Fred, frihet, utveckling, mänskliga rättigheter. Ett Servicematerial från Skolöverstyrelsen S 85:13.

Thelin, Bengt (1991). Peace Education – A tentative introduction. Skolöverstyrelsen, R 91:11.

Utas Carlsson, Karin (ref.) (Mars 1991). Att fostra till globalt ansvarstagande: Exempel på fredsundervisning för olika skolstadier. Serien Särtryck och småtryck nr 719. Lärarhögskolan, Malmö. Referat av Reardon Betty (1988). Educating for global responsibility: Teacher designed curricula for peace education, K-12. New York: Teacher College Press.

Utas Carlsson, Karin (april 1993). Kreativ konfliktlösning för mellanstadiet. Amerikanskt original Lantieri Linda och Roderick, Tom. Översättning och bearbetning Utas Carlsson. Institutionen för pedagogik och specialmetodik, Lärarhögskolan i Malmö. Serie: Pedagogiska hjälpmedel nr 48. Arbete i Bjerstedts team.

Utas Carlsson, Karin (1999). Violence prevention and conflict resolution: A study of peace education i grades 4-6. Doktorsavhandling. Lärarhögskolan i Malmö. Bjerstedt handledare även en tid efter sin pensionering, dock ej hela vägen ut. www.tradet.org

Utas Carlsson, Karin (2001). Lära leva samman: Undervisning i konflikthantering. Teori och praktik. Jonstorp: KSA. Detta är en reviderad översättning av avhandlingen.

ANGRÄNSANDE PEDAGOGISK FORSKNING

Conceptualisations of Peace and War

Hakvoort, Ilse (1996). Conceptualizations of peace and war from childhood through adolescence. Doctoral dissertation. Amsterdam: University of Amsterdam.

Szklarski, Andrzej (1996). Barn och konflikter. En studie av hur konflikter gestaltar sig i svenska och polska barns medvetande. Doktorsavhandling. Linköping: Studies in Education and Psychology no 48, Linköping University.

CPS, Collaborative Problem Solving – utvärdering:

Johnson, Mats m fl (2012). Attention-deficit/hyperactivity disorder with oppositional defiant disorder in Swedish children – an open study of collaborative problem solving. Acta Pædiatrica ISSN 0803-5253.

Demokrati
Rudvall, Göte (red.) (1995). Bildning, kunskap, demokrati. Lund: Studentlitteratur.

Effectiveness of School Bullying Programmes

Ttofi, Maria M., Farrington, David P. & Baldry, Anna C. (2008). Effectiveness of programmes to reduce school bullying. A systematic review. Rapport för Brå, Brottsförebyggande rådet.

Historieundervisningen och freden

Hur elevernas studieresultat påverkas av goda relationer

Hattie, John (2008). Visible learning: A Synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. Oxon, UK: Routledge

Till Hatties forskning, som handlar om fred på lokal (mikro) nivå – således en speciell sorts fredspedagogik – hänvisar ett antal forskare och psykologer. Vi väljer att lägga in ett avsnitt – om studieresultat, relationer och känslor – som länk. Se också menyn SKOLA/Den goda skolan.

Interkulturell pedagogik

Lahdenperä, Pirjo (Red.) (2004). Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.

Strandberg, Max (2013). Läxor om och för kulturell mångfald med föräldrars livserfarenheter som resurs – några kritiska aspekter. Doktorsavhandling vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Stockholms universitet.

Involveringspedagogik
Åhs, Olle (2002). Towards social well-being in schools: An implementation study of involvement education. Doktorsavhandling. Lärarhögskolan i Stockholm: Institutionen för samhälle, kultur och lärande.

Konflikthantering och könsperspektiv Andersson, Irene (2001). Kvinnor mot krig: Aktioner och nätverk för fred 1914-1940. Doktorsavhandling. Historiska institutionen, Lunds universitet.

Lundström, Agneta (2008) Lärare och konflikthantering: en undersökande studie ur ett könsperspektiv.

Melin, Inga-Brita (1999) Lysistrates döttrar. Pionjärer och pedagoger i två kvinnliga fredsorganisationer (1898-1937). Doktorsavhandling vid Pedagogiska Institutionen, Umeå universitet.

Lärarutbildning
Rudvall, Göte (1986). Fredsundervisning i lärarutbildningen. En riksomfattande undersökning på uppdrag av SÖ och UHÄ. Nr 11/86 i serien Utvecklingsarbete och fältförsök, Malmö lärarhögskola.

Rudvall, Göte (1988). Fredsundervisning i lärarutbildningen. Sammanfattning av en enkätundersökning. Institutionen för pedagogik, Lärarhögskolan i Malmö, Särtryck och småtryck nr 586.

Se också menyerna Medling och Dramapedagogik samt SKOLA/Konflikthantering.