Att utveckla trygga och självständiga personer med ett stort mått av civilkurage är en central uppgift i all undervisning och utbildning i ett demokratiskt samhälle. Det behövs träning i att ”gå i andras skor”, så att förmågan att växla perspektiv och sätta sig in i andras situation blir en integrerad del av personligheten.
För att som ung förstå och respektera andra, behöver man själv känna sig sedd och respekterad. Alla i det växande släktet behöver utveckla medvetenhet om att vi trots kulturella olikheter har samma grundläggande behov.
Sveriges fem nationella minoriteter – judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar med språken jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli – fick 1999 lagstadgade rättigheter till skydd och möjlighet till inflytande. En samlad svensk minoritetspolitik ska ge stöd åt att språken hålls levande och att alla barn får kunskap om de nationella minoriteternas historia, religion, språk och kultur.
Undervisning om minoritetskulturer ska inte riktas till minoritetsgrupperna. De känner i allmänhet väl sin historia och kultur. Det är alla andra barn och unga om har störst glädje av att vidga perspektiven. Enstaka studiedagar kan väcka intresse men det är långsiktigt och inspirerande kunskapssökande som ger behållning och bidrar till kulturblomstring.
Bland unga beror främlingsrädsla och främlingsfientlighet främst på
- okunskap
- fördomar förmedlade av vuxengenerationen
- identitetsbehov
Skolsamhället bör rikta uppmärksamhet och utbildningsinsatser mot samtliga nivåer. Arbete för att bryta okunskap och fördomar behöver genomsyra undervisning och skolkultur.
Idag finns ett överflöd av information, filmer och böcker, men omedvetenhet om de fasor som förföljda människor utsätts för avspeglas i rasistiska och invandrarfientliga tongångar inte minst på sociala medier. Den restriktiva asylpolitiken i Sverige är ett oroande tecken på att det svenska kollektivet inte känslomässigt förstår vad det innebär att fly undan krig, förföljelse och risk att torteras eller dödas. Det finns alltså all anledning att fundera över hur vi kan arbeta för att skapa inlevelse och förståelse och motverka tendenser till avhumanisering. Som lärare kan man lätt dra sig för att ge sig i kast med de svåra frågorna. Ändå är det i allmänhet först med de svåra ämnena som engagemanget i tonårs- och vuxengrupper blir helhjärtat. (Grünbaum, 2009).
Interkulturell förståelse bland unga och i vuxenvärlden har en avgörande betydelse för hur demokratiska grundvärderingar kan försvaras och fortsätta att prägla ett öppet och fritt samhälle.
STRATEGI FÖR ROMERS RÄTT
”Ett lands behandling av dess romska befolkning är ett lackmustest för det civila samhället och dess demokrati”
Regeringen tillsatte 2007 Delegationen för romska frågor med Maria Leissner som ordförande. Delegationens uppdrag var att driva på arbetet med att förbättra romernas situation i Sverige och bidra till att bryta romernas, politiska och sociala marginalisering. Delegationen lämnade 2010 sitt betänkande till regeringen.
Romernas situation är ovärdig ett demokratiskt välfärdssamhälle som vårt och det finns inga genvägar till jämlika villkor för romer. Situationen kräver en långsiktig, uthållig och målmedveten politik – en nationell strategi för romer baserat på romers rätt.
Delegationen för romska frågor presenterar en modell för en strategi som ska säkerställa romernas mänskliga rättigheter i Sverige. Strategin har tre övergripande mål;
att stänga välfärdsgapet mellan romer och andra grupper,
att häva romers maktunderläge,
att reparera romers tillit till majoritetssamhället och överbrygga förtroendeklyftan.
Ur Romers rätt. En strategi för romer i Sverige. Betänkande av Delegationen för romska frågor om romers rätt ( U 2010:55).
Romska organisationer och kulturcentra arbetar för att sprida kunskap och medvetenhet om romsk historia och kultur. Det finns rika möjligheter för skolor att ta kontakt och utveckla samarbete. Det handlar om att ge icke-romska barn och lärare insikter om den diskriminering som har drabbat romer historiskt och som också idag hindrar romer från att fullt ut bejaka sin kulturella identitet.
Lektionsexempel
Ett MINORITETSPROJEKT
Från idé till föreställning för gymnasiet som temaprojekt 9 x 150 minuter.
Låt oss tänka att en gymnasieklass i samhällskunskap har fått en introduktion omkring de fem nationella minoriteterna och deras rättigheter. Som dramapedagog har jag fått i uppdrag att arbeta med den grupp som valt ”teater” som studieform. Det är 10 tjejer och 6 killar som vill delta. Några av dem har tidigare erfarenheter av drama, andra har det inte. Vi har 9 lektionspass om 2,5 timmar under tre veckor på oss. Arbetet skall redovisas för andra elever vid det sista tillfället. Då skall det också finnas tid för utvärdering både skriftligt och muntligt. Så här skulle det kunna gå till:
Lektionspass 1
Första gången inleder jag med en runda omkring förväntningar. Jag har läst på namnlistan i förväg, så att jag i samband med rundan kan lära mig deras namn. Eftersom killarna är i minoritet, går det snabbast med deras namn. Jag berättar lite kort om mig själv och går igenom tidsramarna för vårt arbete.
Därefter gör jag en heta stolen-övning omkring nationella minoriteter. I nästa steg ber jag dem välja ett av fyra hörn beroende på intresse för just den minoritetsgruppen; samer, romer, judar och öppet hörn för valfri grupp.
Det blir en någorlunda jämn fördelning utom i det valfria hörnet som samlat flest intressenter. Efter ett kort samtal visar det sig att en person i den gruppen valt palestinier i Israel, en finnar (minoritetsgrupp i Sverige), och tre elever olika minoriteter i forna Jugoslavien. De sistnämnda enas om att prata om kosovoalbaner, den med intresse för finska minoriteten går till romerhörnet och den med intresse för palestinierna går till samegruppen.
Grupperna får i uppdrag att berätta för varandra vilka inre bilder som dyker upp för dem, när de tänker på respektive minoritet. När alla inom en grupp berättat (5-10 minuter), så uppmanas de att tillsammans göra ett foto (stillbild/staty) som fångar det viktigaste innehållet i deras olika bilder. Kosovoalbanska gruppen börjar och visar en krigsscen, där en kvinna med barn hotas av en soldat. Samegruppen visar en bild av två samer på renrajd. Den ena ser längtansfullt mot en kvinna som verkar ha det trivsamt framför en TV. Den tredje gruppen visar en familj sittande vid ett bord och en kvinna som står och tänder ljus i en ljusstake. Den fjärde bilden visar en kvinna som håller skyddande om ett litet barn medan hon verkar vara på flykt undan något fasansfullt. En man som ser ut att hälla vatten ur en hink på det som kvinnan och barnet flyr ifrån. En myndighetsperson som ser på med oberörd min.
För varje bild har jag stannat upp och satt på ”talknappar”, så att vi kan höra vad personerna tänker. Det blir tydligt att gruppen engageras mest av samernas slitning mellan urgammal och ny kultur och i/av?/ scenen med den romska familjen som ser sin husvagn brännas upp. Vad tänkte familjemedlemmarna? Vad tänkte den oberörda personen?
Det blir snabbt uppenbart att gruppen vet ganska lite om romernas kultur, trots medias uppmärksamhet på romernas situation i Italien och på introduktionen om minoritetsgrupperna i Sverige. Två av tjejerna har läst en eller flera Katitzi-böcker. Vi talar om att begreppet zigenare används nedsättande och att romer är den korrekta benämningen. Det finns få egna erfarenheter om man bortser från att man sett enstaka finska romerkvinnor med stora svarta kjolar och spetsblusar. En av killarna påminner sig att det gick en liten romsk kille i hans klass i ettan eller tvåan men som sen flyttade. Intresset är väckt för att vi gemensamt skall försöka ta reda på mer om hur livet för romer kan gestalta sig i Sverige och på annat håll. Vi kommer överens om att var och en skall ta reda på något till nästa gång. Ett par får lust att läsa Katitzi-böckerna och en har hört talas om boken Den dag jag är fri om Katarina Taikon och vill börja läsa i den. Några bestämmer sig för att undersöka hemsidan för Forum för levande historia och ta fram information om diskriminering av romer. En påminner sig att hans farfar brukar tala om hur ”zigenarna” kom till deras by varje sommar, så han tänker be sin farfar berätta. Några beslutar sig för att kontakta vuxenutbildarcentrum för romer för att se om hela gruppen kan få komma dit. Övriga uppmanas att intervjua minst tre personer om vad de vet om romer.”
Läs hela texten (s 155-175), och om de följande lektionspassen (s.158 ff) i Lika och unika – dramapedagogik om minoriteter (Grünbaum, 2009). Kapitlet inleds med ett ”Upplägg för åldrar 8-80 år”(s 149-151), följt av ett arbetspass för åk 2-6 ( s 152-155).
KYRKANS VITBOK OM SAMER
Samiska företrädare uppmanade 2011 under konferensen Ságastallamat i Kiruna kyrkliga ledare att ta ansvar för de kränkningar av den samiska befolkningen som kyrkan gjort sig skyldig till.
Vitboken om relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna är ett svar på uppmaningen i form av en mycket omfattande vetenskaplig granskning av kyrkans koloniala historia i Sápmi. Vitboken är en startpunkt för kyrkans ansvarstagande för en försoningsprocess. Den ger en grund för fortsatt forskning om kränkningar av samers rättigheter.
Vitboken består av två band med ett 30-tal artiklar om sammanlagt cirka 1 200 sidor. Den har tagits fram i samarbete med institutionen för Idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet och inkluderar översättningar till flera samiska språk.
Under hösten 2016 utkom en populärversion av vitboken. Tillgängligt är också sammanfattande artiklar och en version på engelska.
http://www.svenskakyrkan.se Sök på Vitboken
I boken När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka har svenska kyrkan samlat minnesbilder främst från samers skoltid 1913-1940 – en period präglad av rasbiologiska idéer. Nomadskolan som skiljde barnen från föräldrarna och som förbjöd barnen att tala annat än svenska var en skolform organiserad av kyrkan.
http://www.svenskakyrkan.se Sök på Nomadskoleboken
UNDERVISNINGSMATERIAL
Lika och unika. Dramapedagogik om minoriteter(Grünbaum 2009).
Boken inleds med en översikt av dramaundervisningens historia, teori och metoder, visar konkret hur man börjar arbetet kring minoriteter och ger utförliga lektioner med teman som hbtq, flyktingskap, samer, judar, romer. Ett lektionsexempel En sameskola för 60 år sedan anknyter till de minnesbilder från nomadskolan som Svenska kyrkan har samlat. En utförlig litteraturlista ger också förslag till filmer och musik.
______________
FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA
Utställning
”Jag är jag” vänder sig särskilt till barn 9-12 år.
Från 2/12-24 – 31/5-23, Stora Nygatan 10 Stockholm
Lärare för klass 4-6 kan boka workshop
Utställningen kommer att turnera i Sverige under 2026
https://www.levandehistoria.se/utstallning/utstallningar-som-visas-hos-oss/jag-ar-jag
Undervisningsmaterial
”Romer under Förintelsen” (åk 9 – gymnasiet). Materialet består av klassrumsövningar, visningsbilder till övningarna samt text också i lättläst version.
https://www.levandehistoria.se/undervisningsmaterial/romer-under-forintelsen
Fortbildning
Stödmaterial Att förebygga och motverka rasism mot samer i skolan.
Vänder sig till lärarlag och olika personalgrupper på grundskolor, gymnasieskolor, folkhögskolor och vuxenutbildning.
Att förebygga och motverka rasism mot samer i skolan – Forum för levande historia
Mer om material från Forum för levande historia under menyn Tolerans!
FN-FÖRBUNDET
I webbshopen finns studiematerialet, ett spel; ”Förutfattat”, som vill öka kunskapen om minoriteters rättigheter, om hur vi sticker hål på fördomar och om de grundläggande rättigheterna. Med lärarhandledning, kortspel, rollspel mm.
FREDENS HUS
I samarbete med Uppsala kommun ett projekt om ” Nationella minoriteter med fokus på romer.
http://www.fredenshus.se Sök på projekt
SO-RUMMET
Sveriges nationella minoriteter, material och lektionsunderlag.
http://www.SO-rummet.se Sök på nationella minoriteter
Referenser
Forum för levande historia (2009). Den mångtydiga intoleransen. En studie av gymnasieungdomars attityder till romer, muslimer, judar, utomeuropeiska flyktingar och homosexuella.
Grünbaum, Anita (2009). Lika och unika – dramapedagogik om minoriteter. Göteborg: Daidalos.
Huuva, Kaisa och Blind, Ellacarin (2015). ”När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och jag har ännu inte kommit tillbaka”. Minnesbilder från Samernas skoltid. Stockholm: Svenska kyrkan.
Lundgren, Gunilla, Taikon, Sofia och Eriksson, Amanda (2006). Sofia Z-4515. Stockholm: Bokförlaget Tranan. Podium.
Statens offentliga utredningar, SOU 2010:55. Delegationen för romska frågor, betänkande. Romers rätt: En strategi för romer i Sverige.
Läs mer
Långt till lika villkor för Stockholms romer Romernas nationaldag är den 8 april. Fri Tidningens nätupplaga den 7 april -17 utgav denna artikel efter intervju med Domino Kai, människorättsaktivist och politiskt sakkunnig MP i Europaparlamentet.
Läs också referat från föredrag den 3 nov. 2016:
Fred Taikon och Ingrid Schiöler föreläste om Romer – Ett fredligt folk.
Romsk historia och kulturarv i Sverige: med kalendarium FörlagsTryckeriet Vitterleken/Fritsla 2018
Bennie Åkerfeldt, själv av resande-romskt ursprung, har tänkt sig boken som handledning för lärare, underlag för studiecirklar och för dem som vill fördjupa sig i ämnet. Författaren beskriver de olika romska gruppernas ankomst till Sverige från 1500-talet till nutid och om deras villkor under åren. Boken använder sig av foton, personliga berättelser och dokument för att beskriva skeenden.
Boken finns också påwww.Bokus.se (Dyrare där)
Axelsson, Linnea (2018). Aednan. Albert Bonniers Förlag
Frank, Anne (2006). Anne Franks dagbok. Den oavkortade originalupplagan. Stockholm: Norstedts.
Labba, Elin Anna (2020). Herrarna satte oss hit. Norstedts
Levine, Paul A. och Bruchfeld, Stéphane (1997). … om detta må ni berätta... Stockholm: Forum för levande historia.
Lundmark, Lennart (2008). Stulet land. Svensk makt på samisk mark. Stockholm: Ordfront.
Motadi, Lawen (2013). Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon. Stockkholm: Natur och Kultur.
Taikon, Katarina (2015). Katitizi och Katitzi & Swing. Stockholm: Natur och Kultur.
Filmen Sameblod Amanda Kernell (2016)